Vaknat till liv igen
Jag har stängt in mig hemma ungefär nästan i en veckas tid, då jag varken har haft lust eller ork att göra saker. Har gråtit så mycket som en stucken gris, så mina ögen blev svullna. Ingen vacker syn, kan jag säga.
Jag tycker inte alla har rätt till att säga att fyra månader är en kort tid att vara borta ifrån varandra, speciellt dem som inte har upplevt det. Att vara borta ifrån den man älskar så pass länge är jobbigt. För om jag ska jämföra, så var jag och Didi med varandra dygnet runt förra hösten, eftersom vi går i samma program och jag bodde hos honom.
För jag antar att dem par som har upplevt detta tycker inte heller att det är en kort tid att vara borta ifrån varandra.
Igår gick jag ut för första gången sen Didi åkte, jag träffade Madde och fika, det uppskattades. Nu idag, så var jag med Karina och åt lunch och det var efterlängtat. :)
Förstår att du saknar honom jättemycket men det kommer nog blir lite bättre med tiden. Du får försöka lägga fokus på något annat än Daniel i stunden så ska du klara av dessa månader! :)
Hoppas allt är bra med dig förövrigt! <3
